Cliick it!

Hej!

Det är lite bättre idag, det är hårt visst, men jag ska klara av det.
Personen hade sin chans, verkligen. Men valde bort den, därefter kan jag inte gör något åt det, jag tycker inte allt är upp till mig, jag har redan kämpat tillräckligt, men fick inget tillbaka. Bara massa skit, som sårade mig. Det tar hårt, men jag kommer klara det. Bara jag inte tänker tillbaka på de bra stunderna, det är då det gör som mest ont. Självklart, men tiden läker alla såren. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda, jag gjorde mitt bästa. Förr eller senare kanske även han inser vilken förlust han gick miste om, men det lär jag väl aldrig få veta.

Idag ska jag ha kul, jag ska leva livet, jag ska på 18-års fest, megastort, jag ska skratta, dansa och vara glad!
Vara fri för stunden, känna mig lycklig och ingen ska få trycka ner mig, INGEN.

Känner på att jag kommer bli starkare när sorgen lagt sig, även om det just nu känns som ett svart hål i mig, som bara tuggar. Till slut klarar jag det, det vet jag. För jag är stark, jag är det. Jag ska bevisa att jag är bättre, och att jag kan få någon som verkligen uppskattar det jag har.

Nu ska jag fixa mig i ordning, försöka och inte tänka för mycket.
Det gör ont, tårarna rinner, det känns som en berg-o-dal-bana, som går upp och ner. Ena sekunden mår jag prima, andra sekunden är jag svag och sårbar.

Men jag är mänsklig och har känslor, klart som fan att jag är sårbar då?

Tack för mig.

Önskar er en trevlig kväll, för det ska jag ha!

Puss.